I samarbete med Latinamerika i Fokus, ARF (Film och Kultur för Mänskliga Rättigheter) och ABF Malmö, presenterar vi det flerfaldigt prisbelönade dramat THE GOLDEN DREAM (La jaula de oro) av Diego Quemada-Díez.  Mer om filmen nedan.

Filmen inleds av Sara Alemir, 
sociolog som berättar om den Centralamerikanska migrantrutten genom Mexiko mot USA. Hennes arbete fokuserar på globaliseringen av gränskontroll och kvinnors erfarenheter i transit. Hon samarbetar med flera människorättsorganisationer och härbärgen i området och har som aktivist och observatör följt utvecklingen på nära håll.

Vi visar filmen två dagar innan valet i USA med anledning av, att presidentkandidat Trump kampanjat för att gå vidare och bygga en faktisk, fysisk mur mot Mexiko. En ”mur” som på många sätt redan finns, då frågan är mer komplex och betydligt större än personen Trump, som dessvärre får allt fokus, när han likväl speglar och rider på en ökad rasism, sexism och diskriminering i ett allt mer sargat USA.

FINISSAGE
Söndag den 6/11 avslutar vi även ett större samarbete med Latinamerika i Fokus med ett finissage för de tre utställningarna; ESPERANÇAS – FÖRHOPPNINGAR, KVINNOR I TRANSIT och MODERJORD ELLER DÖDEN.

Under denna höst uppmärksammar Panora återkommande, och i samarbete med en rad olika aktörer, världens alla flyktingströmmar, den ökade polariseringen mellan det globala nord och syd och dess konsekvenser. 

Missa inte det kommande arrangemanget;
ARF INFÖR MR-DAGARNA 14 – 16 november på Panora. 

THE GOLDEN DREAM (La jaula de oro) av Diego Quemada-Díez
Belönad med 37 st priser, bl a på festivaler i Cannes, São Paulo, Thessaloniki samt fick 2014 hela 11 st Ariel, som är Mexikos motsvarighet till Oscars.

Three teenagers from the slums of Guatemala travel to the US in search of a better life. On their journey through Mexico they meet Chauk, an Indian from Chiapas who doesn't speak Spanish. Travelling together in cargo trains, walking on the railroad tracks, they soon have to face a harsh reality.

"In 2003, I had read an article about a red-light district in Mazatlan, and in a totally irrational move, I took a plane there, looking for my next story to tell. Once I got to this part of town, I met a taxi driver, “El Toño”, in one of the clubs there, and we became fast friends. I ended up living two months in his house, which was situated right next to some railroad tracks. Every single day, a convoy of train cars packed with migrants would arrive. These guys would hop off and come knock on the door asking for tortillas and water. They would tell us these terrible stories – how they were travelling with nothing, how they were robbed of everything on the way. Many died; nevertheless, they chalked it up to experience with the idea they would be making money and sending it to their families, sacrificing their lives for the people they love. It seemed to me that they were heroes that their stories were like epic poems, their journeys metaphors for life - an extreme dramatization of human existence. I then spent several years collecting the stories from migrants. I met some wonderful people who taught me a lot of things, including generosity and the value of brotherhood."
/ Regissören Diego Quemada-Díez