Den dystopiska storfilmen i regi av Saara Saarela utspelar sig långt in i framtiden och grundar sig på Emmi Itärantas moderna klassiker Minnet av vatten (2012).

Rent vatten håller på att ta slut i världen och militärregimen som har makten kontrollerar de knappa vattenresurserna med järnhand. Efter sin fars död får byns nya temästare Noria (Saga Sarkola), som tampas med vattenbristen, reda på en välbevarad släkthemlighet: i vildmarken har en källa med rent dricksvatten bevarats. När Noria får reda på att det också kan finnas vatten i De förlorade områdena måste hon bestämma vad hon ska göra med den livsfarliga informationen. Hennes bästa vän Sanja (Mimosa Willamo), och Taro (Lauri Tilkanen) som arbetar med att lösa vattenbristen, står vid den ståndaktiga Norias sida. Men går de att lita på? Gömmer militärregimen fler vattenresurser för folket – kan en människa rädda världen från torka?

[Synopsis på finska] 

Pitkälle tulevaisuuteen sijoittuva Saara Saarelan ohjaama dystooppinen suurelokuva perustuu Emmi Itärannan moderniin klassikkoon Teemestarin kirja (2012).

Puhdas vesi on loppumassa maailmasta, ja valtaa pitävä sotilashallinto kontrolloi niukkoja vesivaroja tiukalla otteella. Vesipulan keskellä sinnittelevän kylän uusi teemestari Noria (Saga Sarkola) saa isänsä kuoltua selville sukunsa tarkoin varjellun salaisuuden: erämaassa on säilynyt puhtaan juomaveden lähde. Kun Norialle selviää, että myös saastuneilta Menetetyiltä mailta saattaisi löytyä vettä, hänen on päätettävä, mitä hän hengenvaarallisella tiedolla tekee. Periksiantamattoman Norian tukena ovat paras ystävä Sanja (Mimosa Willamo) ja vesipulaa ratkova Taro (Lauri Tilkanen), mutta voiko heihin luottaa? Salaako sotilashallinto kansalta enemmänkin vesivaroja – voiko yksi ihminen pelastaa maailman kuivuudelta?