I My Father’s Scent presenterar den egyptiske regissören Mohamed Siam en intim långfilm vars internationella resa började med världspremiär vid Warszawas internationella filmfestival, för att sedan väcka uppmärksamhet vid flera stora festivaler och uppnå betydande erkännande från både kritiker och publik.

Filmen börjar med en subtil sensorisk detalj – doften av faderns parfym – som blir en berättarmässig nyckel som återöppnar minnets dörrar. Detta leder sonen på en komplex inre resa för att konfrontera frånvaro och återbesöka en relation vars frågor förblivit obesvarade. Filmen behandlar inte minnet som en linjär tidslinje, utan som ett fragmenterat tillstånd där olika tidsåldrar överlappar och där sanningen flätas samman med det vi föreställer oss eller rekonstruerar genom längtan.

Det som utmärker My Father’s Scent är dess känslighet i att närma sig temat faderskap, där den undviker enkel nostalgi eller överdriven sentimentalitet. Mohamed Siam använder en tydlig ekonomi i dialogen och ett lugnt visuellt språk som ger små element – dofter, vardagliga detaljer, tomma utrymmen – en betydande symbolisk vikt. Kameran förblir nära karaktärerna, men är samtidigt tålmodig och iakttagande, och fångar deras inre transformationer utan att påtvinga tolkning eller dömande.

Under 2025 mottog filmen flera viktiga utmärkelser. Den vann publikpriset för bästa internationella film vid den femte upplagan av Red Sea International Film Festival, samt priset för bästa manliga skådespelare vid den åttonde upplagan av El Gouna Film Festival. I Europa tilldelades den Grand Prize och Cineuropa Award vid Brussels Mediterranean Film Festival – Cinemamed, utöver priset för bästa scenografi till Assem Ali vid den 36:e upplagan av Carthage Film Festival.

Noterbart är att My Father’s Scent mottog utvecklingsstöd från Malmö Arab Film Days fond, genom ett bidrag från Svenska Filminstitutet – en tidig koppling som nu sluter cirkeln i och med filmens visning vid Malmö Arab Film Festival. Visningen i Malmö markerar ett speciellt ögonblick och erbjuder festival publiken möjligheten att uppleva en film som behandlar förlust som ett levande spår, och film som en plats för att återta det som endast kan bevaras genom bild, ljud och minne.