I filmen Samma sång – En resa till Peps Persson får vi möta Peps i öppenhjärtliga samtal under sena kvällar om musiken, faderns betydelse, politik, tro och inte minst om hopp och kärlek. Vi kommer också få veta att den skånska reggaen blev till i en biltur till Norge. Peps Persson var en legend i svenskt musikliv, han jämfördes med Bellman och Taube.

När skåningarna blev tillfrågade av tidningen Kvällsposten att rösta fram sin ”landshövding” fick Peps dubbelt så många röster som Zlatan, som kom på andra plats. Ända sedan Hög standard och Spår släpptes på 70-talet har Peps och hans Blodsband turnerat runt och roat nya generationer med sin musik och sina texter. De sista åren levde Peps Persson ett tillbakadraget liv på landsbygden utanför Vittsjö och undvek uppmärksamhet kring sin person.

I filmen medverkar också Bosse Skoglund och Rolf Alm som spelade i Blodsbandet och som bägge var avgörande för den skånska varianten av reggae. Peps och Bosse pratar om varandra som ”bröder”, kanske var det därför ingen tillfällighet att gruppen fick namnet Blodsbandet.

Jason ”Timbuktu” Diakité berättar i filmen att Peps texter var några av de absolut bästa låttexter som skrivits på svenska och att Peps var Jasons största inspirationskälla när han själv började skriva på svenska. Under arbetet med filmen mötte vi många i Sverige som uttryckte sin beundran och respekt för Peps, om hans ärlighet och uppriktighet. Markus Larsson skriver i Aftonbladet om Peps: ”I reggaemusiken såg han ett kollektivt budskap och en politisk glöd som bluesen saknade men vägrade samtidigt gå någon annan väg än sin egen”. Bosse Skoglund och Peps Persson gick tyvärr bort tidigare i år och därmed blir filmen Samma sång – En resa till Peps Persson, ett sista möte med två av Sveriges största kulturpersonligheter.

"Unik intervju – han spelade med Peps när Peps lärde sig reggae." – av Alexander Agrell  Läs mer i SDS>>