Malmö Konsthall presenterar en visning av The Strait Trilogy och samtal med konstnärerna bakom filmen: Matilda Tjäder och Asta Lynge. Moderator är Matthew Post, curator av utställningen Torrlägg Öresund.

The Strait Trilogy är en Nordic Noir-berättelse om en portal som sägs finnas någonstans i sundet mellan Danmark och Sverige.

Under den varmaste sommaren i Öresundsregionens historia inträffar en rad märkliga händelser; Simmare och kitesurfare längs sundets kustlinjer försvinner spårlöst, medan spillror av personliga tillhörigheter sköljs upp på stränderna. Det storskaliga stadsutvecklingsprojektet Lynnetteholm – en konstgjord ö som är tänkt att lösa Köpenhamns bostadskris – skjuts upp på obestämd tid. Samtidigt ökar spänningarna i området, och när Öresundsbron – "regionens ryggrad" – plötsligt stängs, publiceras en geologisk rapport som ger näring åt konspirationsteorier om en övernaturlig kraft i sundet. Två oberoende utredare träder fram för att kartlägga vittnesmål och forensiska bevis. Ju mer de nystar i berättelserna, desto tydligare pekar allt på en portal som återöppnats efter att ha varit stängd i århundraden.

I spillrorna av det som en gång sågs som ett permanent landskap öppnas nya dörrar och teorier om regionen. Ju djupare de gräver, desto djupare blir portalen – och ju fler samband de ser, desto mörkare blir intrigen. På sin resa genom tid och rum möter de mäktiga gestalter ur den lokala kulturhistorien, som de internationellt kända stjärnorna Zlatan Ibrahimović och Arne Jacobsen, liksom andra mindre kända karaktärer. Det som förenar dem alla är deras kontakt med portalen och de konsekvenser den medfört. När intrigen tätnar börjar utredarna ifrågasätta om det finns någon som faktiskt styr narrativet – eller till och med skriver och redigerar det i realtid. Är de själva karaktärer i någon annans Nordic Noir?

Vad var det med denna plats som hade inspirerat otaliga författare att färdas genom dess mörker och skuggor? Var det landskapet och latituden som inbjöd till projektioner bortom det tänkbaras horisont? Den kusliga perfektionen i den ”minimalistiska” designen? Eller var det kanske välfärdsstatens hjärtformade spegel som vid en ärlig blick föll från sin tunna spik ner på marken – och splittrades i bitar så vassa att ingen kunde gå därifrån utan ett sår?