Caroline Dahlgrens utställning representerar konstnärens känsla av att som barn både tillhöra normen och trivas med det (den söta, blonda flickan), och att dras till något annat, något som är yvigt och svårkontrollerat (flugan). Känslan av att inte passa in och svårigheter att acceptera den udda, ovårdade sidan av sig själv.

I konstverken arbetar hon med de olika sidorna av barnet hon var. Ett försök att närma sig och förstå barnet, trösta och acceptera. Och också att med vuxna ögon tydligare kunna se hur barnets resa speglar kvinnans identitet.