En dramatisk dokumentär i regi av Fredrik Gertten om Kockumskranen, två män och det definitiva slutet på en era. Denna visning ingår i Panoras filmserie Malmö på film – en stad i förändring som är en del av det publika programmet i Malmö in the making.

George Wilson kom till Malmö för att leda projektet med att demontera världens största kran. No big deal: ”bara ett stycke stål” säger han självsäkert. Redan under de första dagarna försenas arbetet av hårt väder. Det är bara början på ett projekt som George Wilson senare kommer att beskriva som den värsta upplevelse han varit med om i hela sitt liv.

Uppe i förarhytten, hundra meter över marken, sitter kranföraren Paul Mezga. Det var han som manövrerade kranen när varvet var i drift. Nu ska han köra kranen för allra sista gången innan den demonteras. När Paul åter sätter sig i förarsätet kommer alla minnen tillbaka från tiden då han körde världens högsta kran. "Det kommer förmodligen att bli svårare att få ner det än de tror", säger Paul om Georges uppgift. I takt med Georges motgångar växer Pauls stolthet över att vara den sista kranföraren av kranen som inte ville bli glömd.

Kockumskranen var världens högsta kran. Den byggdes 1974 under Kockumsvarvets mest framgångsrika period. Kranen blev snabbt en stolthet för staden och en symbol för en blivande framtidstro. Varvet stängdes ner på 80-talet men kranen stod fortfarande kvar som en återstod av en förlorad tid. Nu har den sålts till ett varv i Sydkorea och måste demonteras på fyra månader.

I Pei-Sze Chows doktorsavhandling (2017, University of London) om Öresunds historia 1999–2014 beskrivs Gerttens tre filmer (Gå på vatten; 2000, Bye Bye Malmö; 2003, Sossen, arkitekten och det skruvade huset; 2005) som en dokumentation av mänskliga relationer kring konstruktionen av olika landmärken i början på 2000-talet. Chow menar att Gerttens filmer kan ses som en oplanerad trilogi av filmiska porträtt som länkar sociopolitiska förändringar och arkitektonisk omvandling.